idelwood

Thousand miles of blog.

2011-12-06T15:21:00.003+01:00

Källa: David Shrigley.

Igår läste jag en gammal blogg of mine. I 2006, eller något, konstaterade jag tydligen att jag skrivit dagbok på internet i sju år. Nu då? Jag vill helst inte tänka på det. Det är länge. Det är många, om än inte regelbundna, meningar framhackade, lämnade att tyna bort djupt nere i Googles mage.

Det man ger till en blogg är väl någonting man klarar sig utan. Man blir inte halv av att ge hälften till en blogg.

Man ger kanske hälften men vad händer med det man inte ger? Jag tänker i jämförelse med att skriva en riktig inälvsläckande dagbok på pappersmassa, där ingen censur existerar, där den riktiga sörjan får sippra genom fiber efter fiber. Någon sådan har jag inte skrivit. Alla innersta tidsbundna känslor, kärleksklaustrofobin, dagen efter-hjärtat, allt det som man inte kunnat eller velat eller vågat spilla i en blogg, vad händer med det?

Stör mig lite på att jag inte kan googla mig fram till det.

e

2011-08-24T19:50:00.002+02:00

B movie

2011-08-09T10:57:00.000+02:00

You don't need to be in no hurry.
You ain't never really got to worry.
And you don't need to check on how you feel
Just keep repeating that none of this is real
And if you're sensing, that something's wrong,
Well just remember, that it won't be too long
Before the director cuts the scene

This ain't really your life,
Ain't really your life,
Ain't really ain't nothing but a movie.

Nightshift

2011-07-29T18:40:00.007+02:00

Kommer aldrig helt komma över: Claire Denis "35 shots of rum" (2008).

Another conversation with myself

2011-07-28T17:44:00.004+02:00

Barnaby Furnas, "Untitled (Flood)", 2007 (via).

♫♫♫
En liten växande lista som inte säger så mycket, men som säger något.

The Tomato Collection

2011-07-16T10:54:00.001+02:00

♫♫♫

Life for beginners

2011-07-11T18:46:00.006+02:00

Moizer Zsuzsa "I'm smelling you XXII & XV" (2005). (via)

Det är jobbiga tider. Jobbiga tider, då bloggar man inte eller twittrar. Jag har samma mönstrade byxor på mig varje dag. Jag har gått under jorden, slutat sminka mig och skaffat ett danskt mobilnummer. Nu lyssnar vi på Kate Bush på vinyl och jag tömmer det sista askiga pressokaffet ner i min hals.

RUMI:

2011-06-17T10:19:00.001+02:00

"i've come again
like a new year
to crash the gate
of this old prison

/.../

how do you dare to
let someone like me
intoxicated with love
enter your house

you must know better
if i enter
i'll break all this and
destroy all that

if the sheriff arrives
i'll throw the wine
in his face
if your gatekeeper
pulls my hand
i'll break his arm

if the heavens don't go round
to my heart's desire
i'll crush its wheels and
pull out its roots

you have set up
a colorful table
calling it life and
asked me to your feast
but punish me if
i enjoy myself"

Max Not Minimum

2011-05-23T21:01:00.002+02:00

Det här omslaget gör mig glad ikväll. Vem kan jag övertala för att ta en liknande bild att använda som ny bloggheader? Margaret Howells gullcafé i all ära, stora djur är så fotogeniska.

"It’s hard, but it's fair, I told that girl "Life hurts" / The closest you gonna get to this is a Pac t-shirt"

2011-05-18T15:13:00.003+02:00

Council state of mind.

2011-05-16T13:04:00.004+02:00

Här funkar väderleksrapporten som en doseringsask för medicin.

Idag: regn och vårjackshånande vind. Malmö ser så irländskt ut när det regnar i det gröna.

Jag lyssnar på något nytt av The Streets på biblioteket vid glasväggen. Tänk om man skulle kunna hårddiskrensa sin referensram. Det skulle kanske behövas. Ömsa själ. Eller är det det man kallar lobotomering?

Friday nite

2011-04-15T22:23:00.002+02:00

Bobby

2011-03-04T22:33:00.007+01:00

Hello world! Skrev precis en väldigt intern kommentar, endast riktad till MIG SJÄLV, på Twitter. Not cool. Det är väl det man har neglected blogspots till!!

Idag lägger jag upp en Photo Booth bild på mitt översminkade ansikte här i bloggen. Jag har groomat mig medvetslös. Spelar en annan generation av mig själv. Alltså inte ett Ghost From My Past. En generation som ännu inte varit. Eventuellt spelar jag mig själv som mig själv idag. Jag vet bara inte om det. Generationsbeskrivning, enligt bilden ovan: Rogue solitaire (som i alla generationer), dragqueenlila ögonskugga, rakt hår. Ej på bild: camel toe, lår, lackskor.

Hej framtiden, så här såg jag ut den fjärde mars 2o11.

Starting with Ma

2011-02-14T14:38:00.003+01:00

* Man Ray - "L'Étoile de mer" (source)

* Maxwell - "This Woman's work"

* Maman by Louise Bourgeoise (and me)

* Mamma

Gravitationsissues

2011-02-08T11:49:00.004+01:00

Hannah Hoch.

Sitter med kroppstempererat Mexikanskt kaffe framför mig på rosteriet. Det är tisdag, jag är glad, jag tänker på skillnaden på bra och dålig stress, att det här är året när jag verkligen lär mig det. Och att skillnaden sitter i ens eget huvud. Det gör ju faktiskt det. Vad jag vet kan man inte trilla av jordklotet. Vad man än missar eller inte hinner. Jo, såklart, om tyngdkraften slutar funka, då faller man väl av. Störtar genom ozonhålet. Men i så fall gör nog alla det. Har aldrig hört om individuellt gravitationsbortfall.

New Moon.

2011-01-24T15:31:00.005+01:00

Källa.

Puben i Birmingam som efter månlandningen bytte namn från Man in the moon till Man on the moon.

Dunas

2011-01-24T14:20:00.005+01:00

Första bilden, jag springer genom en öken.
Sista bilden, ni vet. Självporträttet man måste ta innan man ska ut och dricka drinkar.

Åker på charter och inser att jag verkligen gillar 'desert' både med ett och två s.

Brädspel

2010-12-21T22:41:00.003+01:00

Pic Habitually Chic.

Dorothea Tanning. Pic via Squidoo.

Elena del Rivero via tout-fait.

Papperskväll

2010-12-21T22:34:00.003+01:00

Pic: Black Cat Books.

Gypsy Lee Rose.

Pic: Slim Aarons via Flickr/pufferfish_76.

Marilyn.

Pic via El Cultural.

Elena del Rivero.

långa fingrar

2010-12-10T15:09:00.002+01:00

- School of Seven Bells. (mytomspunnen, kanske fiktiv, ficktjuvsskola)

When I kiss you so good, why would you wanna break up?

2010-12-10T14:55:00.004+01:00

Bild.

Alejandra Deheza (School of Seven Bells)

Mario feat. Gucci Mane and Sean Garrett, Break Up (2009 single)

"This came on the radio while we were touring. It's one of the weirdest R&B songs I've ever heard. It sounds like someone grabbing on to a million passing thoughts and making them into a song. It looks like gibberish, but it's a perfect example of how music can be completely intuitive. It's in 50 different keys and sounds amazing: this weird, beautiful, graceful Frankenstein's monster."

(Från Guardians lista med musiker och författares musikobsessions. Mycket fint där.)

Dinosaur plant.

2010-12-10T14:01:00.003+01:00

Selaginella lepidophylla via Wikipedia.

She sits, and sits, and sits, and sits.

2010-12-06T16:08:00.003+01:00

Source: Fanpop.

"She even thinks the cockroaches need employment to counter their destructive habits, and so she created a beetles tattoo, teaching them how to tap dance."

Dagens wikipedia: Jennyanydots

No namedrop today.

2010-12-06T11:32:00.003+01:00

Det är något med Pitchfork, something rotten. De här akvarielåtarna är som mascarafyllor. Måste skamduschas bort efteråt. Men man fattar inte det i stunden när det sker. Samma med blogginlägg, tyvärr, önskar innerligt att undantagen var fler. Har jag blivit gammal? Ordet är till och med jobbigt att tangentbordsklicka fram. Men, old as gold, är det därför musikens mening teflonförsvinner? Eller är det helt enkelt teflonmusik? .

Inheritance

2010-12-03T15:40:00.003+01:00

Andrea Stern "Inheritance" via New York Social Diary.

Bokföring: tre klementiner, en halv centimeter kaffe.

The first scream is the loudest

2010-06-30T09:35:00.004+02:00

Skriet.

Dålig på att länka är jag. Trodde jag skulle ha större hjärtfläktningsbehov här, men jag är nog allra bäst på att bara ha en blogg i taget. One blood, blud. Så stryker idelwood lite ömt över pannan: Be patient babe. Be oh so very patient.

I am here, crying my heart out here:

Sista Skriket på Sydsvenskan.

2010-04-16T23:17:00.000+02:00

i'm lost without sherry.

You will always b 16.

2010-04-13T17:42:00.002+02:00

(som introlåt till min ungdomsfilm.)

aint nothing without you girl

2010-04-13T15:17:00.005+02:00

Pic Paul Kohl.

jag ska få en ny blogg, snart. på fredag. men idelwood behöver jag som rödvinscentral. min midnattsflykt, min avgrund. som ett ställe där jag kan dregla ut min innersta bomullsangst utan att tänka på konsekvenserna. låta fingrarna tripp tripp trippa. lyssna på rnb och låtsas att jag har på mig mjukisbyxor.

jag rekommenderar att rss:a i stället för att gå in här och mötas av neglect.

annars rekommenderar jag att se towelhead while eating ice cream. eller nothing is private som den också heter.

idelwood är synonymt med nothing is private.
that's why i need this.

annars är jag handikappad, rent skrivmässigt. fysiskt. skulle skära ingefära. som vanligt tusen eld i järnet, vrider igång järnet, värmer vatten, hämtar ingefäran. samtidigt och i högerhanden en kniv som jag klämmer åt i handen. bladet glider mjukt in i högertummen. sen: det vanliga neurotiska cheshire-leendet och skakande armar. you'll never change, but you did.

Ca-ca-carpe diem?

2010-03-30T15:51:00.005+02:00

Via The Dreamy Little Picture Show.

Vårstädade bort alla demoner, allt damm och minnena av hunden som travat hem till sin husse. Lägenheten är längtahemtill-vänlig nu. Som en hemlig älskare kategoriserar jag den som.

Other than that: in between deadlines och jag försöker desperat vara konstruktiv och njuta av solsken i ansikte och bänkbeteende. Utan tick-tack dåligt samvete som influensa i kroppen. Jag måste hitta balans mellan det jag i intensiva jobba-mot-hjärtattacken-perioder drömmer om att göra när jag är utom stressens räckhåll. Då visualiserar jag mig själv på bänken i Jesusparken med Lorrie. Och när jag väl sitter där. På bänken med Lorrie, på zenavstånd från deadlines, då är det plötsligt svårt att verkligen vara där. Svårt att cheshire-le genuint och sträcka på tårna utan det där tick-tack dåliga samvetet.

Bilden ovan är ännu en drömsk framtidsillusion jag inte vet om jag skulle kunna njuta av om jag befann mig i den nu.

am am america

2010-03-29T11:41:00.004+02:00

America in my mind. I dag åker mina två äldre blonda generationer - mamma och mammas mamma - till Texas.

OBS: anknytning till bildmaterial: det närmsta jag just nu kan komma andra sidan atlanten är Southern Kitchen på Värnhem.

up

2010-03-22T16:05:00.005+01:00

Var i Stockholm och frågade fåglarna what's cracking.

Blev eventuellt förföljd av Quentin Tarantino.

Hamnen såg ut som ett postapokalyptiskt naturprogram. (Jag har issues med Stockholm men det är inget som en norrländsk öl med Anna på Sibiriens Soppkök inte kan lindra likt en handfull prozac.)

Flydde till Moderna.

A basket of kisses.

På denna bild finns två röda munnar. Double the trouble.

Ibland kikade jag genom luggen på spädbarnen som med sina mammor var på museumslunch.

In the backseat / with my legs up

2010-03-20T19:13:00.004+01:00

Pic

Ett nyinköpt mensrött nagellack och en ungdomligt skimrande ögonskuggspenna senare var jag inte längre sugen på att stanna hemma med långkok och L Word. Det krävs så lite ibland. Något som glittrar på ögonlocken och en Kronenbourg sen är man (jag) på humör för att ta självporträtt i någon mörk och danssvettig källare.

Fast inte här, egentligen. Bite my tounge, but it's the truuuf.

Annars,

saurrrhday,

vaknade jag med samma huvudvärk som jag somnade med. Men den dödade jag, med treo, som ett swisch med svärdet. Promenerade i turban - som tyvärr fick mig att mer likna en Möllanbrud än Waris Ahluwalia - för att hunden inte gillar paraplyn och mitt hår var nytvättat och torrt, vägrade låta regnet mess it up. Sen soyacappu med mamma, kaka, peta på plagg på H&M.

Femmeoftheday Maria de Medeiros

2010-03-16T09:23:00.004+01:00

Maria de Medeiros via Atuleirus.

Till morgonkaffet bildgooglar jag och tittar på suddiga klipp. Scrollar genom två identiska tvillingars bildblogg. Börjar vänja mig vid att vakna i solskenet. Det är svårt att vara den vanliga Kevin Spacey-zombien då. Rättelse! Svårare.

***

francesca & jag

2010-03-15T23:34:00.006+01:00

Francesca Woodman (vi delar, delade, efternamn) via The Space In Between.

Nu måste jag sova. Har jobbat med brännhet laptop i knät i sängen och nu är hon tjugo i midnatt och jag borde sova. Bara promenaden hem var en enda utdragen förtvivlad gäspning, som om min käke var uppbänd med domkraft. (Sen glömde jag att jag var trött. Det var något med de mjuka tightsen och värmeljusen. För bra för att somna från.)

Honey, where's the Billy picture?

2010-03-15T23:04:00.003+01:00

Via Kiddet.

Via Last.fm.
Don't talk to me bout psychopaths. Well

Daily Vincent

2010-03-15T22:13:00.009+01:00

Via VG Merchandise.

"I don't trust or love anyone. Because people are so creepy. Creepy creepy creeps. Creeping around. Creeping here and creeping there. Creeping everywhere. Crippity crappity creepies."

"I stopped painting in 1990 at the peak of my success just to deny people my beautiful paintings. And I did it out of spite."

"I'm so in love with the United States. Not as a patriot. I'm in love with America like it's my first girlfriend. The geography, the people, the smell, the touch, the taste, the gas stations. I'm madly in love with America. Madly in love. And I was the guy that people used to say, "He's so European." I mean, I never felt like that. I don't relate to those monkeys. I just can't relate to them. I'm a super American--Captain America."

***

Vincent Gallo. The Lovehate. The love love h8. Häromdagen jobbade jag med en kille som avbröt mig för att fråga om jag var besatt av Vincent Gallo. Ehm. Till mitt försvar måste jag säga att jag är en addict av IMDB:s triviasektioner. Och att jag ibland får för mig att ha Buffalo 66 som bakgrundsrörelser när jag jobbar. Och ibland måste jag helt enkelt dela med mig av information, som att det är den riktiga Vincent Gallo Senior som sjunger Fools Rush In i filmen (Vincent hittade kasettinspelningen i sin bil) OCH (det här är viktigt) att Anjelica Hustons peruk kostade $20 000 av filmens $1,5 mill budget. Ja, alltså, jag är väl det. Besatt.

Rachel de Joode

2010-03-15T14:39:00.008+01:00

Rachel de Joode via Rachel de Joode dot com.

Så fantastisk fint, det hon tagit i som blivit till guld, Rachel de Joode. Det är inte varje dag jag kräks ut ett skyfall av bilder som om jag fick betalt för det. Och jag kunde dessutom fortsätta, ville fortsätta, likt ett bottenlöst Bing-flöde. I could go on. But I stop motion stop. Rachel de Joode - dagens människa här i idelwoodville.

Sista dagen i veckan.

2010-03-15T09:05:00.003+01:00

Igår, fotogenisk hemmasöndag. Flanerade på parketten. Tittade på Looking for Eric statisk i soffan, tältade under filten, drack kaffe. Sedan: ett öga på Deconstructing Harry. Målade naglarna. Kokade ingefärate, klädde på mig, lyssnade på musik, ramade in saker. Balanserade på en stol och hamrade i väggen. Toppade upp teet.

(Nu i efterhand kan jag nästan skämmas för hur fotogenisk/blogganpassad dagen utkristalliserade sig. Inte ens efterkonstruerade mjukisbyxor kan göra den diskbänksrealistisk.)

higher than the sun

2010-03-05T18:50:00.003+01:00

I dag försökte man hantera solen och det är märkligt men svenskt självklart att man är uneasy med den knivskarpt i ögonen. Min lugg är så lång, också, på köpet, som en blind person svajade jag över torget. Med Matilda landade jag på en bänk bredvid en Cheshire-leende alkis. 7eleven-kaffet ömt mellan benen. Sunshine rakt i ögat. Mmm.

Weekdays 2 Friday

2010-03-05T10:16:00.002+01:00

Bild ett är min kontorsutsikt och mötet mellan Rouge Solitaire och en sojacappu. Bild två är ett självporträtt post insikten att jag med mycket blixt ser ut som innehavare av bebishud. Därav spegelminen.

If she doesn't smile...

2010-03-05T10:02:00.002+01:00

Det här sjunger Tracey Thorn varje solig morgon när hon vaknar. Hon kan inte låta bli. I dag är en sådan dag. Ville bara påpeka det. Nu: kaffe och puder.

cold tounge

2010-03-03T21:03:00.002+01:00

Ice cold red wine. Jag utövar min egen demonologi. Det känns tryggt, någonstans, att någon gör det. Det är gammalt också, det röda i mitt glas. Det känns kanske inte så tryggt.

66

2010-03-03T17:29:00.004+01:00

Ett djur.

Sitter på en pall, det är livsfarligt. Jag har så många ben, ibland välter jag. Och jag tittar på klockan i högra hörnet och försöker komma på om det är en sådan kväll i kväll. Det är onsdag, det är det ju.

Keeping myself occupied: Man kan ju inte låta bli.

Baba Beautiful Burnout

2010-03-01T17:00:00.003+01:00

W D Hammond via NZ Artists.

Hånglar upp mina kaffemuggar med Solitaire Rogue. Ännu en måndag och timmarna rinner mellan fingrarna på mig. Jag lägger en halvtimme på att leta ny bakgrundsbild. Fyller på läppstift för ingen mer än min laptopskärm. Tänker att den här tiden kunde man lägga på att bli ett Beautiful Burnout i stället. Imorgon kanske. Imorgon kanske jag lägger tiden på att bli det. Lämnar laptopen hemma och dricker en drink.

As if. I wish. Dream on. Etc. Etc.
(Mr Hyde tittar föraktfullt på Jekyll som uppspelt kollar systemets öppettider.)

Men, for now: Sebastian Horsleys kortsfästelse. Bildgoogla Bill Hammond. Undervärlden i öronen, som om. Fågelskådar. Planerar min kväll. Biter naglarna (jag slutade sluta för kanske ett halv årtionde sen).

Big white north

2010-03-01T12:06:00.005+01:00

FRIDAYSATURDAY

SJ didn't break my heart.

Nature did.

Anna och ett efterhängset spöke.

Post alo ghobi haze.

Hootchie

Cootchie

Man skulle kunna tro att jag med min nya kamera borde ta fler bilder och inte färre men jag skyller på snö, vantar, skräp i väskan och fish stick fingers. Jag skyller allt på fish stick fingers och snö förresten. Mitt humör, mitt ansikte, mitt hår, min (lack of) produktivitet.

CROWDCRYING

2010-02-14T18:41:00.005+01:00

Jag tänker: ibland vill man bara gråta offentligt. I grupp.

2005, Burgess Park. En vecka efter terrorbomberna. Solen som brände hårbotten och solglasögonmärken i ansiktet (som man först märkte på bussen hem, så klart, och inget Clinique-puder i världen lyckades täcka över helt).

Burgess Park. For the record: jag hade på mig jeans. På torrt gräsfält, där för att titta på Horace Andy, Kano, Mitchell Brothers och Lemar (...). Och sedan: Heather Small på stor scen inför alla grass people crowding. OS bid-låten. Man bara kunde inte hålla ögonen Sahara. Gick bara inte. All London-patriotism som lättat skyfall, bara rann. Rise, just då världens bästa festival, gåshuden som infekterade hela ens stora hudorgan. Minns fortfarande hur det kändes. En video på storskärm, egentligen bara en klase rörliga stock photos, men ändå. Bara gick rakt in hjärtat på en.

Det finns ingenting som får en att känna sig så mycket som en människa som katastoftillstånd. Jag har aldrig riktigt kommit över de där bomberna, kan jag tänka ibland. Jag tjatar, tjatar, om undantagstillstånd. Det handlar om katastrofer. Kärlek är katastrofer. Pulsen bara tickar som en taxameter i halsen på en.

You stumble the dunes / Complain to the moon

2010-02-06T20:33:00.004+01:00

"Heligoland test area."

Som ett litet barn, I smile. Heligoland på Spotify. 40 sekunder in och jag är nervös. Dip dip överläppen in you-know-what. Bakom mig muttrar risotton och saker är som de brukar, men nä, inte alls. The silver lining. The silver lining is my cuppa.

En parantes bara: Jag hoppas verkligen att Martina Topley-Bird är lycklig.

Annars: bra kaffe om Syrien och om mitt barndomsjag med JK idag. Och sen hem och tömma resväskan en arbetsvecka senare. Man behöver inte, men man gör det. Är det inte så?

Nu: väntar på M. Hannes gröper ut ett granatäpple och jag har rena svarta kläder på mig och dricker mitt billiga månvin och tänker: So u've been a good girl? Tänker det för mig själv sådär som man gör med en röst från Channel 3 news team.

Horace Andy är förresten en person som jag är väldigt nöjd över att ha i mitt liv.

Ha. And you ain't even have to ask twice

2010-02-02T15:04:00.004+01:00

Alicia via Kick in the peanuts.

Ja, alltså, det jag vill säga är att jag om haft en flickvän skulle jag vakna varje morgon, lägga armen om, och säga: Baby you're my A thing, baby you're the best I ever had. Ever had.

För att förtydliga: It's a girl girl thing.

För att förtydliga mer: i dag spenderar jag dagen med att jävlas med min tinnitus. Låter de kommersiella refrängerna tränga rakt in i (h)örkanalerna och sippra vidare för att lägga sig, ja vardå?, kanske som skräp i referensramen eller kanske som bristningar i hjärtat. Jag håller aldrig reda på vad som är vad. My kind of poetry, it's all I have to say.

Not all I have to say är det, så klart, inte.
It's never.

Idag är det tisdag jag känner mig som om jag är sexton. Sugar sixteen top of my lungs. Red wine can't touch me.

Magazine paper girl

2010-02-02T12:07:00.006+01:00

Jag har koppat en liten sladd från min dator till min hjärna. Dropp med kaffe rakt in i armvecket. I'm a drone, I'm a king, I'm a monster. Back in the snow, hair in a mess, u know the rest. Plötsligt sov jag mig ur zombieskapet, vaknade upp och såg allt genom min g11-lins. It's bettah this way. I function better with the sun in my eyez.

Nickels for my thoughts, dimes in my bed
Quarters of the kush shape the lines in my head
Take my verses too serious, ya hate me
'Cause I'm the one to paint a vivid picture no HD
...

City of ******

2010-01-29T01:31:00.003+01:00

A håller på att somna i sin paljettopp och jag och J skyddar oss bakom varsin laptopskärm. Hela dagen på soliga Tujunga Avenue. Hårda svarta skuggor och brännhet tröjrygg. Trådig pizza on the curb och kanelglass på litet gelatokafé. På bordet ett inferno av eftermiddagens kaffe, pellegrino, te, kaka, tomma glasskoppar, mobiler, sladdar. – You look like my best friends sister, säger en bloggstylad Cory-kopia till mig i kön. Slickar i sig gelaton.

Breakfast at Terminal 1

2010-01-25T05:08:00.004+01:00

Klockan fyra efter midnatt känns Kastrup som en kyrka. Osvamlande pumpssteg med vänliga hälsningar tjejer i Kostymbyxor och reflexjackor som ekar mot det himmelhöga taket. Jag är för tidig, som vanligt, och tittar på avund mot de långa, högljudda Kastrup-arbetarna som precis börjat sina skift och som badar i sin arbetsplatsgemenskap. Pumpsklack klick, pumpsklack klack.

La mig 22, blundade till två L Word-avsnitt i sängen i mörkret, famlade mig in och ut genom låtsassömn. Dietsömn. Lättsömn. Ser kanske ut som riktig sömn, men det smakar eller känns inte som det. 02:30 upp, kläder, taxi. Jag är hans sista körning innan han får gå och lägga sig. Tåget genom #000000-mörker. Månen som en glödande clementinklyfta. Man ser inte att man är på bron, men man märker det. Och sen bye bye bag, see you in California.

Paris, California

2010-01-20T21:26:00.004+01:00

Tanken var Paris, California tema, men plötsligt fastnade vi framför Vem Vet Mest och feta-paj i ugnen och det var svårt att binda ihop det till temat. Och nu vill vi titta på Limits of Control och äta granatäpplesallad och, som sagt, grekisk paj. Men vinet är i alla fall franskt. Och min dator, som vi kommer streama filmen med hjälp av, är kalifornisk. Så temat lever.

Socker check

2010-01-20T18:50:00.004+01:00

Första semlan check. Munnen full av grädde. Min lillebror har jukeboxat fram Massive Attack åt sin syster och hela min aura luktar billigt schampoo. Eftermiddagsledan lyser med sin frånvaro och därför lyser jag. Bright and shiny city night. Ciao.

Om måndagar

2010-01-19T14:22:00.006+01:00

LIFE

Hej,
imorse fick jag mer gjort på en kaffebarstimme än jag fick under hela helveteseftermiddagen igår. Alltså måndag, lömska som vita flugsvampar. Man vaknar och dricker sitt kaffe med stor entusiasm, man hopsar till sjömannen, man till och med skrattar i den röda fotöljen. Man sipp, sipp, sippar sitt kaffe på rosteriet och äter sin pasta och dricker sin espresso. Kanske fick kaffet motsatt effekt, något var det i alla fall, för när eftermiddagsskymningen kom var jag arg och hopplös med ingen stubin. Min stubin är numera kort, det är mitt nya, men igår fanns det ingen alls. Allt gick rakt till explosion.

Så jag gjorde det bästa för alla parter. Gick hem och åt pasta för dagens andra gång. Och sedan klappade jag händer och åt upp Felles detox-snacks till Celebrity Big Brother. Lovin it. Nej, alltså, love är inte tillräckligt starkt ord. I luuurve it, I loave it, I luff it! CBB makes everything bettah.

Kapitel 1: sex

2010-01-18T15:47:00.007+01:00

The Perfect Wife Cascada (2002) av Elena del Rivero

Det känns som att jag behöver en utkristalliserad plan för mitt MMX, mitt two thou ten. Men jag har ingen aning, har glömt mina aningar.

Så MMX får vaskas fram som tag. Babysteps, som med allt annat. Vaga citat och suddiga bilder. Vet inte om random framgooglade bilder kan hjälpa mig. Det kan ju aldrig skada att maratonposta fina bildgooglingar, right?

Here goes. Chapter one. 2010.

* Sexåret, skriker jag i falsett för att försöka definiera. Men jag vet inte vad det betyder. Jag tror jag menar att jag inte kan vara kulturtanten ännu ett år. Drunkna i sjok. Och därför tyr jag mig till antitesen - som på något sätt blivit sex. Och jag vet inte vad det betyder. Men jag försöker definiera, utkristallisera. Det är kanske helt enkelt dags för mig att skaffa en definition av vad som är - gurgel - sexigt.

No more drama?

2010-01-18T15:32:00.002+01:00

Möllan och Lund, the first babysteps of MMX.

Första veckorna

2010-01-18T15:27:00.003+01:00

Malmö crisp white winter. And you walk fast, don't care if it burns your face.

all eyes on me

2010-01-18T15:23:00.001+01:00

i know a guy named

2010-01-18T15:03:00.001+01:00

Borstar tänderna

2010-01-18T09:03:00.004+01:00

Man vaknar till överraskningar utan att överraskas. Bombhot på Möllevångstorget och hela gatan täckt av snö. Man kokar kaffe och mixar frukt. Man sminkar sitt ansikte. Målar blomblad på kinderna. Dricker kaffet som hunnit bli kallt.

stor kärlek

2010-01-17T20:55:00.002+01:00

Big love.

Har borstat håret till det vanliga Rykiel-torra fluffet. Det är söndag. Och kväll. Jag har varit i svinkalla Lund och umgåtts i Davinchi Kod-miljöer. Värmt upp med italienskt kök i en gränd. Vin, ravioli och gelato och sen hem till raggsockarna. Hem till Nicki, Barb och Margie.

friday nite nite

2010-01-15T16:47:00.003+01:00

Ingefäravatten och pashminan som en andra hud. We keep on. Och nu ser jag ett vackert mörkt svall uppenbara sig i horisonten. Virginia Woolf, but better. My girl. Och det är fredag. Jag vill köpa ett plagg, vin och så vidare.

Rant

2010-01-13T18:31:00.006+01:00

Cold Chambers via LIFE.

Jag har kommit hem och när jag stod på tåget insåg jag att jag nog var lite förkyld antagligen eftersom jag jinxat min egen hälsa genom att hela veckan skryta om skickligheten hos mina små troopers a.k.a immunförsvar. Jag hoppas att det bara är ännu ett virus som sveper förbi, fuktar näsborrarna men sedan bestämmer sig för att get the h out of here, så som det varit hela året. Frilanslivet alltså, man är så ensam att inte ens viruset vill ha en. Men, ja, nu har jag kanske omfamnats after all. Får se det som ett friskhetstecken rent socialt.

Window watcher

2010-01-13T14:41:00.003+01:00

Kieslowski "Rouge".

Är i Helsingborg, mellanlandar i K&Co:s fönster. Det gick bra att jobba här tills den snälla baristan kom och viskade lösenordet till det trådlösa internetet i mitt öra. Jag är verkligen en person som behöver begränsningar för att jobba bra. Ommwriters minimalism, ingen anslutning så långt fingertopparna når. Men gärna ett eluttag.

Har tittat klart på den vita och den röda med mamma och blivit påmind om hur man stickar. Min petroliumgröna mohairsvans tar sin tid. Men millimeter efter millimeter växer den.

Nu dricker jag kaffe med sojamjölk. Blir alltid inspirerad av olika hälsokurer när jag är hos mamma. Liter efter liter av ingefärate och sojamjölk. Ångkokta grönsaker och dinkelbröd.

Big Baldwin Brother and Beacham Babe

2010-01-12T13:26:00.003+01:00

Stephanie Beacham.

Sitter på mitt rosteri efter en morgon hos Sjömannen. Bränner tungan på Kenya. Och snart ut och fånga snöflingor i den nytvättade luggen. Det känns som måndag, och det är det nästan. Jag har fäst min lilla silvriga Oändliga Historien-odjursbrosch på min marinblå kappa och känner mig tillfreds i pulsande takt upp längs Södra Förstadsgatan. Jag kan rekommendera den tidigt, innan butikerna öppnat tidigt, i blygt snöfall. Med någon form av förlåtande playlist i öronen.

Igår låg vi i soffan, jag och fel, njöt och söp av Celebrity Big Brother precis som vi gjorde back in the days. Skedade in björnbärscrumble i munnarna. Stephen Baldwin som hellre vill att sin dotter ska skjutas med automatvapen än förneka gud. Stephanie Beacham som föredrar sina barnbarnskillar slagna. Basshunter-Jonas vaxade anus och excessiva onaniritualer. Det är guld! Som riktigt gräddig glass som man bara skedar in i munnen. Mmmm.

La Dolce Snövita

2010-01-11T16:50:00.005+01:00

Hannes packning och mina skor som väntar tålmodigt på att jag en dag ska plocka upp dem och slita dem mot asfalten.

Har jobbat hemifrån i dag, med ett undantag från pumpagryta på haweli med Hannes och Simon. Har glömt hur mörk lägenheten blir, vintertid, redan efter lunch. Jag tänder små värmeljus och det känns som adventsfirande (it's a good thing!). Fikar med Karolina över Skype. Pratar om barnen i Det Vita Bandet, om boys, om YSL-ringar. Hannes har åkt till Firenze och jag är enväldig härskare över lägenheten. Inte ens en hund som nosar mig i hälarna. Och jag tänker att Europa sans sol ändå är en bra idé. Ingenting slår en Antwerpen-gata i slynigt solljus, men kullerstensgator i väder som ett svartvitt fotografi, living the cliché, det måste bara vara bra. Saker som går att romantisera i sin blogg, det går, ju, att romantisera live. Det tänker jag. Men först till ett något soligare ställe. Och innan dess: Moulin i sin sönderfrusna prakt.

It's morning sickness. But it ain't morning?

2010-01-09T18:08:00.003+01:00

Via Hyperfrank.

Jag är inte mycket för statistikporr - av naturliga sorgliga orsaker delvis - men ibland går jag in och ignorerar mina illröda nedåtkurvor och läser sökorden som vore det poesi. (Hela Hustrun är förresten mästaren på sökordshaikun.)

Förutom de obvious ("gamla stövlar", "snurrans förskola" och "Turn my swag on översättning"):

mjukisbyxor naket bilder

Det är precis så jag vill ha min blogg. For the record.

(Så klart på ett BOW E3-sätt och inte Rodeo-Milk.)

It might as well be spring

2010-01-09T17:37:00.004+01:00

Los Angeles hos LIFE.

Lyssnar på lena röster i min mjuka soffa med en kringla till vinthund sovande bredvid. Dricker kriek och har gjort korstecknet mot kylan genom att omringa mig med värmeljus. The Hills på mute på TV:n. Som zen, mer eller mindre. Snart ett par kippande andetag och ut i frosten igen. Det är ju trots allt lördag, (skrockar hon åt sitt medelåldersjag).

Åt brunch med pappa och Jonas på Konsthallen, sköljde ner med bryggkaffe. En fin tradition. Strök pekfingret över pocketbokryggarna på Myrorna, gick vidare utan att köpa något. In på Humana och hoppades med hela min existens att jag inte skulle hitta något. Det gjorde jag inte heller.

2010-01-09T09:58:00.001+01:00

Diamantmina i Côte d'Ivoire.

don't burn after writing

2010-01-03T12:11:00.003+01:00

En del av mig har verkat tro att jag aldrig kommer känna någon nostalgi över min tid i Malmö. Men jag insåg precis hur fel jag har. Scrollar igenom förra årets melankoliska Moulin-meter här och känner hur det rycker i strupen. Och det är det jag älskar med en blogg. Det gör det lättare att försköna slentrianen. När man betraktar den ur backspegeln i små svarta spindelfötter i Times New Roman. Jag är alltså väldigt nostalgisk. Nostalgisk och eskapistisk. Det jag är sämst på är dagsfångning. But ima be workin on it.

Nu: jag vet inte om jag vågar mig ut. Det är nästan tio grader under noll och jag är nervös för att mina kindlappar och mina stackars öron ska frysa till och trilla av. Carpe Diem sa hon hånfullt till sig själv och snurrade på sig ännu en halsduk.

N YR

2010-01-03T11:50:00.002+01:00

Heya MMX, Comin atcha. Hej min nya blogg fyller ett år. Snart dags för den att börja säga något kanske.

MMX / 2010 Gott nytt hår!

2010-01-02T12:53:00.008+01:00

Jag vet inte när jag började tro på omen, men under nyårskvällen gjorde jag det intensivt.

Mitt enda konkreta nyårslöfte var att leva mitt liv mer som en romankaraktär, det vill säga less A to B and Back Again och i stället ägna mer tid åt saker jag kan vara nostalgisk över när jag är gammal.

Nyårsafton slutade med lukt av bränt hår.

Det började med att jag nog hade lite väl höga förhoppningar för mitt nya år.

Dagen innan la jag till ännu ett kapitel i mina WARDROBE THERAPY DIARIES. Sålldade ut, vräkte, lagade. Slängde, skänkte, gömde. Sorterade. Bytte plats på. Och så vidare. Rensar något fysiskt, maniskt, man rensar. Det är en självklar och förutsägbar symbol i sig själv men det är vad jag gjorde.

Fortsatte sedan med resten av lägenheten. Med kylskåpet, köket, livet, huvudet. Wipe it all away with allrent. And it feels so good. Och jag gick till min kära frisör och kapade ett halvårs angst av mitt barr. Ersätte mitt anarkistiska trassliga ris gjorde ett blont rakt väluppfostrat fall. Som borsten kunde glida genom utan några allvarliga fnurror på tråden, så att säga.

Sju minuter i tolv rusar jag från min fest och börjar gör min romanscen , eller ännu hellre, värre, mitt avsnitt av sex and the city. Du vet, när alla känslodraman porträtteras köttsligt. Hon missar tåget. Tappar sitt bästa halsband. Trillar ner i en nygrävd grav.

Jag sprang för att hinna möta H vid Möllevångstorget. Jag vill till kriget! skrek jag och lämnade min fest och mina vänner för att rusa längs de nyårsberusade gatorna med det blonda som en fladdrande flagga bakom mig. Skulle jag inte hinna skulle det vara alldeles för symboliskt, tänkte jag. DET SKULLE BETYDA NÅGONTING. (Ja, alltså jag skäms över att jag applicerar amerikansk sitcom-dramaturgi på mitt liv, men det var så det var.)

Och jag hann! Med min rosa ungerska faux brut under armen och vi skålade med nävarna runt halsen och fyrverkerierna som haglade kring oss. Som krig, ja. Smällar och skrikande människor. Kiss kiss bang bang. Cyan och magenta regnande från himlen. Rosa brut i hela munnen. Hon ville ha krig, ja. Krig ska hon få. En festexplosion lite för nära och splitter av eld över hela mig.

Det kändes som kraschlandande eldflugor. Harmlöst om det inte vore för smällen. Och lukten av bränt hår Och jag har aldrig varit rädd för raketer. Men rädd blev jag när jag stod där med en handfull hår i handen.

Det är en känsla som jag inte kunnat föreställa mig. Det där med att stå med en handfull av sitt egna långa hår i handfullsmängd. (Det enda jag kan likna det vid är när man drömmer att man tappar tänder. Paniken.)

Det var kanske det ungerska mousserande eller garderobshysterin, eller det nya håret. Men mitt i kriget en minut in i det nya året kändes ett kalt hål på huvudet inte som ett bra omen. Mitt springande för att hinna med, min hysteriska årsrensning, min hårrenovering. Och sen: lukten av bränt hår. Det blev lite för mycket symbolik på en gång.

Och letar man efter symbolik, kommer den som på löpande band.

Morgonen efter. Jag ligger i sängen och känner att jag måste börja dagen med något bra. Måste läsa något bra, titta på något bra. Men orkar bara öppna laptopen och ligger där och stirrar som en zombie. När jag reser mig upp trampar jag rakt på en glasbit som försvinner upp i foten och som jag måste gräva ut med mina neurotiskt korta naglar. Sedan blodspår på golvet. Omen! The horror!

Och man sätter på TV:n och det första som uppenbarar sig är Mad Men-maraton och på skärmen sitter Betty med grannpojken som ber om en lock av hennes blonda hår. Och hon ger det till honom. En blond hårslinga.

När man letar efter omen, finns de överallt. Och som människa som söker mening i allt som händer är det svårt att sluta. Sluta se romanen veckla ut sig framför en. Och i stället: den snövita döda fiskmåsen på rygg, som jag möter utanför min dörr dagen efter, är bara en död snövit fiskmås. Blöjorna dumpade längs hela Falsterbogatan är bara resterna från en uppkrafsad soppåse. Den kala fläcken på mitt huvud och den korta tofsen bakom mitt öra är bara en kal fläck och en kort tofs. Fast där måste jag ändå ändra mig.

"Bara en kal fläck." Nej. Det funkar faktiskt inte.

Det måste få vara symbolik. För nåt. Vi säger att 2009 trillade av mitt huvud, eller kanske ännu hellre att det är ett tecken på att jag helt enkelt är en person som inte klarar av nyklippthet.

Jag är trots allt bara människa – som dessutom tittat på alldeles för många amerikanska sitcoms. Någon symbolik måste man väl få tillåta sig.

Early bird

2009-12-30T10:21:00.008+01:00

Vaknade halv sju. Febrig som ett element. Rödvinet som smugit sig på tinningen, så klart, efter fyra glas på fastande mage. Inte ens panikfalafeln efteråt kunde stop it from comin. Tidig morgon, gatan fortfarande nattsvart. Samlade kraft. Försökte somna om. Reste mig upp. Öppnade fönstret. Bilarna rakt genom sovrummet. Lysrörsbadrum: resorb, treo. Som i andakt! Och sen in i sängen igen och vänta på effekten, kylan. Tände lampan, läste ut Dermaphoria (inte imponerad). Somnade om. Och nu när jag har vaknat igen är mitt huvud in order. Fönstret stängt. Carry on, love, nutttin to see here. Carry on. Det är mellandagar. Aren't they all? Det är mellandagar och folk frågar mig om jag är ledig och jag vet väl inte. Frågar du mitt bankkonto så blir svaret No, No, Fucking Way - She Better Not Be. Frågar du mitt psyke så låter det mer: Va? Ida? Hon sitter i en snödriva någonstans och gör yoga eller dricker vin eller nåt. So it depends. Just nu är jag nog ledig. Jag har i alla fall inga kläder på mig. Bara litervis och litervis av seersuckertäcke och lite efterhängsen trafikos över mig.

Paper trail

2009-12-21T21:42:00.006+01:00

Veruschka von Lehndorff. Hon är 70 nu.

Älskar att förvandla måndagar till söndagar.

Hemma efter en dag på tåg som slicade genom snölandskap. Man tröttnar inte på att titta! Sedan varmt vardagsrum hos farmor och farfar. Porrefrekadeller och cider och julebryg. Lyssnade på T.I. över sundet på väg hem. Nu värmer jag mig med ett fingerborgsglas kallt rödvin. Men det är ju kallt. Sådär värmer det. Och min pv springer efter en boll på annan adress. The world keeps spinning och jag drömmer mig bort till en council estate och så vidare. Sjunger med i Auto Tune-refrängen: How Come Getting Money Never Gets Boring. Alltså, seriously, the getting part does. Sumtimes. It really really does. Sip sip. Back doing the repeat routine. Min tag-lista börjar bli lång, där till höger. That girl likes to tag drop! Just let het. No need to argue (Sinead-tag needed? Okej, veto.)

sせんt

2009-12-20T14:24:00.004+01:00

Jag har några droppar kvar i en gammal Cristobal Balenciaga-parfym som jag köpte på i en litet damigt parfymeri i säsongsövergivna Båstad när jag bodde där i en norsk förvuxen bastu på en massa kvadratmeter. Det luktar nästan gift. Varje sprut kunde vara det sista, think Hefner. En dag som i dag är värd att ofra en sista toxic flush, så jag sprutar mot halsen. Och så ett Stephen Jones-sprut för att blanda upp. Det får inte vara för obvious, Att Det Är En Sådan Dag.

Hunt you to the ground they will, mannequins with kill appeal

2009-12-18T19:06:00.005+01:00

Unknown :(

Meet his little hussy with his ghost town approach

Her face is sans feature, but she wears a dali brooch

Sweetly reminiscent, something mother used to bake

Wrecked up and paralyzed, diamond dogs are sableized

Down in the rabbit hole

2009-12-18T18:15:00.003+01:00

Beth Cavener Stichter

Heartbreaking! Men jag kanske inte står för vita porslinskaniner som fenomen, men ändå!

great on paper

2009-12-18T17:08:00.004+01:00

Reed + Rader

Fridaynite: Malmö täckt av snö. Jag pratar om veckodagar och väder. Det är det man har en blogg till. Och spy ur sig text så att det inte ruttnar och uppkäkas av mal inom en. Det är alltså fredag och det snöar. Jag har jobbat klart men ändå sitter jag här och gömmer mig bakom laptopskärmen. Det borde jag inte göra. Jag borde gå ut och pulsa genom snön. Det ska jag göra nu. Pulsa. Sedan är det klassisk friday nite bliss, Hollywood-filmen som är livet, resurrected: jag ska gå på bio. Sedan ska jag dricka rött rött vin på bron och prata om filmen. Älskar good on paper-kvällar. Bye

girls around the world.

2009-12-17T20:13:00.006+01:00

<3 is

jag väntar på min pv och han har sagt en minut men jag tror honom inte och därför tänkte jag se om jag hinner blogga lite för jag tror ändå att språng skulle vara bra för min bloggform.

hej, det är ditt dåliga tålamod som talar. snälla, tala in ett kärleksmeddelande efter pipet.

Introducing...

2009-12-17T09:35:00.004+01:00

Vaknade av ett skrapande ljud. Som snarkningar fast i snabbare takt. Rrssschk! Rrsschk! RRschhk!

När jag satt upp i sängen insåg jag vad det var.

Någon som skottade snö på gatan utanför.

Alltså:

Någon som skottade snö på gatan utanför.

Tycker fortfarande att det är helt absurt att det kan snöa i Skåne.

zombienation

2009-12-16T15:14:00.003+01:00

"The Informers", 2008

I går tittade jag och Fell på Informers. Tittade är en stor överdrift. Vi lät den flyta och låta som ett försummat spädbarn i vår ögonvrå. Ett fantastiskt sätt att se filmen på. Raybans och Mai Tais som flashade förbi ögonen. Funderade på att se om den, för att faktiskt titta på den, men, nä, jag tror faktiskt inte det.

Who cares about your liver when it feel good

2009-12-16T14:55:00.004+01:00

Sergei Rachmaninov

Ah, jag vet varför jag är så dålig här. Jag har ju glömt hur man PRATAR med sin blogg. Det är det största problemet (och att mina fingertoppar lidit av en liten men oglamorös psykologisk förlamning ett tag). Håller på att försöka lära mig hur man gör. För det känns som en del av min identitet att blogga. Det finns ingen anledning till varför jag inte skulle göra det. Jag har ju alltid gjort det, därför borde jag fortsätta (ja, junkiementaliteten applicerar jag gladeligen på min intenetidentitet). Jag tror jag borde sluta ängsla över varenda lite privat ord jag droppar ner på tangenterna och ut i blogspots oförlåtande #ffffff-bakgrund. Och bara göra det. Hämningslöst. There is no tomorrow for the Gen X. Or Y, or whatever. Who cares about your liver when it feel good, liksom.

the islanders

2009-12-16T14:36:00.002+01:00

Fågel

Forever blowing b

2009-12-16T14:10:00.002+01:00

Charles Avery "Untitled" via Boijmans

Vädret i dag: post pillow fight.

Visslar på gatan som om jag var en ö eller en madman. Visslar Forever Blowing Bubbles och Sleigh ride för att det är de enda melodierna jag har i huvudet. Lagar Ital Stew med sötpotatis, yams, pumpa, kokosmjölk och matbanan. Bönris. Gör cut & paste-comeback med felle: plötsligt sitter vi där bland söndertrasade tidningar, choklad, lim och ginger beer-drinks. Som om vi var back som femtonåringar på internatskolan. Vi hade dock glömt hur man gör. Tar väl lite tid. Vi har blivit gamla, förstörda (som i inte oförstörda). Första hands-kontrakt. Vita väggar etc etc. Things that eat u up. ÅH the drama! It's ma fingers, can't even help it.

no tears in the typing pool

2009-12-14T16:44:00.004+01:00

Barbara Vidal.

Skriver årssammanfattning och kommer fram till att det rent matematiskt varit ett dåligt år. Men det bästa är att det går lätt att skriva igen. Första gången på länge. Det gör mig väldigt glad. Jag lyssnar på mitt "Scottish harbour"-soundtrack och gömmer uppåtvända mungipor i halsduken. Ute är det issvart och kolkallt.

2009-12-13T15:12:00.001+01:00

Söndag: blå himmel, lucia, resorb & treo.

And the world's your oyster, so swallow it.

2009-12-11T11:33:00.006+01:00

Derek Jarmans "Jubilee" 1979.

Mina frukostar glider över i seanser. Älskar julen för att den är ett undantagstillstånd. Frukosten tar forever. Äter persimon, dricker kaffe, lyssnar på Simone. Klär på mig i ullbyxor, sidenklänning, viskoskofta, jacka med fodret som utsida. Går mot Kaffebaren. Och i Jesusparken har åtta lakanvita fiskmåsar omringat UFO-stenen i det mörkgröna gräset och jag traskar i mina gamla stövlar över grusgången. En liten skitunge på Mountain Bike kommer vinande och rullar i full fart över gräset, siktar mot fåglarna och vill, som vi alla, skapa ett fågelmoln som flyr mot himlen. Men fåglarna, vana som feta stadsduvor, stiger bara åt sidan. Åh Moulin! På Kaffebaren sitter en liten vit tjock kortbenad hund i en retrobarnvagn väntar tålmodigt på att matte ska avsluta sin Cappuccino. Ett spädbarn skrattar! På torget kommer plötsligt två feta fullblod travande. Med Snurrans förskola på släp. Tjugo småbarn i reflexjackor. Sip Sip. Utan Moulin, hur överlever jag Malmö? Inte alls.

feelin very callar today

2009-12-09T16:58:00.002+01:00

Morvern Callar: Fuck work Lana, we can go anywhere you like.
Lanna: I'm happy here.
Morvern Callar: Are ya?
Lanna: Yeah, everyone I know is here. There's nothing wrong with here. It's the same crapness everywhere, so stop dreaming.

Bad for business

2009-12-09T16:23:00.008+01:00

Architecture of Authority av Richard Ross via Wired

Det finns en hund i min pv:s butik som noggrant skäller ut varenda kund. Det ska fan inte vara smärtfritt att konsumera, tänker hon och hennes skall ekar i lokalen, akustikplattorna till trots. Jag bloggar utan topic, ibland är det bättre än inget inbillar jag mig.

branding

2009-12-09T16:11:00.004+01:00

Inte helt nöjd över att min blogg inte känns hemtrevlig. Mitt kala vita arial-landskap. Om min blogg vore en fysisk dagbok skulle den vara ett sterilt kollegieblock från Ordning & Reda. Ordning & Reda kanske inte ens säljer spiralblock, but you get the picture. Det känns inte okej. Men det känns inte heller okej att kvotera in "varma nyanser" eller courier-typsnitt för att få det att kännas som jag skriver det här från ett tornrum i Montmartre.

gone green

2009-12-07T22:33:00.013+01:00

Eva Green

Sitter i skräddarställning i soffan i mjukisbyxor, laptopen bränner mina lår mjukt. The mjukisbyxor chronicles. Är väldigt långt från Eva Green den här blåsta måndagen. Tittar på danska nyheter, precis som när jag tände TV:n imorse innan jag åkte hemifrån. Orkar fortfarande inte byta kanal.

Har druckit cocktail hos Mati. Coctail som brände av ingefära på tungan, citron på läpparna och vodka i halsen. Ätit spagetti. Även om jag kan uppskatta måndagar som jämmerdalens högborg, som klyschigt deppig veckodag, rent teoretiskt uppskattar jag det, så gillar jag ännu mer att behandla måndagen som ett litet skrikigt barn som jag väljer att ignorera. Prata med min skrynkliga handflata, ungjävel.

Vad är det med mig och veckodagar nuförtiden? Just det, jag glömde. Min blogg är endast vaga recensioner av veckodagar och väder. Ah.

Och i dag: Eva.

Kyoto och den förlorade hösten

2009-12-04T17:01:00.003+01:00

FREDAG. Och det betyder något fortfarande, trots allt, att det är fredag. Det luktar biblioteque och jag bor i ett malätet tält och har trasiga gamla skor för mina nya skor är trasiga. Fuglesang kvittrar på Twitter att det snöar i Houston. Det snöar inte här, men skulle om det göra det, skulle mitt malätna tält inte vara till mycket hjälp. Jag saknar hösten! kvider hon förtvivlat åt de nakna träden.

Breakfast in the clouds

2009-12-03T18:54:00.003+01:00

En bra frukost högst upp i Japans högsta hus.

Utsikten var också bra.

Mathematics at Your Fingertips

2009-12-03T18:46:00.004+01:00

Assorterad färgskala. En gyllene sköldpadda, ett gyllene tempel.

hotel sheet dreams

2009-12-03T18:39:00.004+01:00

Det kommer ta lite tid, alltså, att jobba mig genom en promille av mina Tokyo-snaps. Jag kommer nog inte att göra det. Men Babysteps, my motto, Babysteps, babe. Ovan: födelsedag på Park Hyatt.

gum thief

2009-12-03T18:17:00.005+01:00

therefore i was

2009-12-03T11:14:00.005+01:00

Eftersom jag aldrig lade upp några bilder från New York känns det lite som om jag överhuvudtaget aldrig var där. Det skulle kunna bli likadant med Tokyo om det inte vore för att jag varannan minut hauntas lycklig av mikrominnen. Tittar ner på mina klumpiga skor och plötsligt är det Gakugeidaigakus station jag är på väg mot. Äter köttig persimon till frukost. Mogen blöt frukt i munnen. Saknas. Låtsas som.

Jag sentimentaliserar, så klart, is there any other way?

I dag hämtar jag sista filmrullen på korthuset. Eventuellt är den ljusskadad eftersom jag var tvungen att rulla tillbaks filmen manuellt och halvvägs upptäckte att Park Hyatts badrum inte var helt ljustätt. Tick tack heartbeats. Keepin ma fingers crossed!

lips

2009-11-20T18:02:00.002+01:00

det är fredag och det här mitt fredagsansikte.

never had a grl like me

2009-11-17T17:19:00.005+01:00

Pic "Sam is the family Rottweiler"

Drack kaffe med F innan och när vi råkade prata om Ldn var det som om vi råkat lägga handen på en varm spisplatta. Days like these. Tight knäppt skjortkrage, chipmunks chatterin about i öronen. Lugg som en hög hö. Man bara: Jag är inte van att se dig i HD-upplösning. I'm used to c you grumpy, grumlig.

Ska skicka in text. Men pausar och tittar på W:s orakade ansikte. I'm not used to your unshaven chin. Överväger Hilton-hissen. Might as well. Jag har blivit äldre, förresten, jag har blivit äldre. Ser jag fortfarande ut som en rastlös tonåring? Jag hoppas inte att jag ser ut som någon bitter och fethårig i en systemetkö. Jag hoppas att jag ser ut som någon med mjukisbyxor. Jag är gladare då.

Hes och högljudd. Kronenbourg och klackar. Min blogg är min nostalgiska avgrund, banalt bottenlöst. Lyckas aldrig byta ämne.